En liten liten liten liten liten.....sadelväska!

Idag fick jag fatt i "den försvunna sadelväskan". På cykeln fanns, när jag köpte den, ett snabbfäste för en sadelväska men det fanns tyvärr ingen väska. Här om dagen fick jag dock ett mail från säljaren där han berättade att han hade hittat väskan och att jag kunde komma och hämta den. Vilken trevlig kille! Samtidigt som väskan överlämnades fick jag några tips om underhåll som jag kommer att ha god nytta av framöver.

Så här ser den lilla sadelväskan ut. Det ska bli intressant att se hur mycket som får plats!

Det börjar arta sig

Nu är utrustningen så pass komplett att jag snart kan ge mig ut på vägarna. Cykel, hjälm, skor, pedalplattor och bak-kladd finns redan på plats och cykelbyxorna kommer runt månadsskiftet. Förhoppningsvis kommer  mina nya flaskhållare i samma veva. :-)

Under dagen och gårdagen dök dessa prylar upp. Skor, plattor och bak-kladd.

Nu fattas bara bättre väder, fler ljusa timmar och en singlespeed i hyfsat skick, sen jäklar drar det igång! :-)

Hjälm är också bra att ha!

Låtsas-cyklisten!

Att titulera sig cyklist kan inte vem som helst göra. Det finns saker man måste ha varit med om. T.ex. ska man ha brutit nyckelbenet för att räknas till denna exklusiva skara. Någon påstår att det räcker med att ha vurpat. Om man inte tävlar är man heller ingen riktig cyklist. Och här har man gått om kring och trott att man är cyklist bara man tar sig fram per cykel. Gud vad dum man är! ;-)

Cykling - En prylsport?

Som nybörjare kollar man runt lite här och där vilken utrustning som behövs för att kunna ge sig ut på sin första runda. Förutom cykel bör man ha hjälm för att skydda det man eventuellt har i skallen. Cykelbyxor är också bra att ha då dom motverkar babian-röv. I dessa brallor kör man amerikanskt (utan kallingar) och tydligen ska man ha nån form av kladd i baken också!

48-åringen som började cykla!

48-åringen som började cykla!

Det började med att en kompis, hösten 2013, lyckades övertala mig att cykla Hallandsloppet 2014.
"10 mil!" sa jag, "Det kommer jag aldrig att palla!" Men det tyckte han inte var några som helst problem. Vi kunde ju ha sällskap runt banan och dessutom skulle vi ju börja träna redan i februari om vädret tillät.
Okej, tänkte jag, varför inte? "Trivselvikten" var ju på tok för hög och hade varit så en allt för lång tid. Dags att ta tag i saker och ting!