Idag var det så dags för att plocka ut racer-hojen. 2 mil, sydliga vindar på 7-14 m/s, solsken, 7 grader "varmt" och torra vägar....YES!
Jag satte av från hemmet och cyklade ner mot stranden. Vinden kändes inte så farlig trots allt men när jag vände söder över fick jag smaka på Herr Kuling (i byarna). Tempot sjönk rejält och jag segade mig fram ovanför strandängarna syd om Falkenberg men snart bar det av inåt land och bitvis hade jag en riktigt fin slör (så heter det iaf på båten när vinden kommer snett bakifrån) men trots medvinden var jag blek i motluten. Den inledande sträckan i motvind hade segat ner mig ordentligt men efter regn kommer solsken och snart skulle jag få smaka på den sanna medvindens sötma. Jag var som på nytt-född och satte av i 40 knyck ner under en viadukt och upp på andra sidan i samma fart. Dumt! Snart var det ju dags för Skrea Backe! Jag lugnade ner mig betänkligt i ett försök att återhämta mig så mycket som möjligt. Denna backe är förvisso inte jättelång men den är brant. Att hoppa av och gå upp skulle kännas som ett riktigt nesligt nederlag men att sitta ner i sadeln och trampa hela vägen upp till toppen, det skulle kännas som en seger!
När jag närmade mig backen växlade jag ner. Snart var ettans växel i men förvånande nog kändes det helt okay och snart var halva backen gjord. Nu gjorde dock mjölksyran sitt och pulsen steg rejält, 195! "Jag ger mig fan inte, ALDRIG!" tänkte jag. Plötsligt planade det ut, jag hade nått toppen och det bar utför i 40 meter innan det började gå uppför igen. Mjölksyran ville inte ge med sig så detta motlut blev ruskigt segt. Snart skulle det bära av utför och målet var inom räckhåll. I medvinden rullade jag nästan resten av sträckan hem.
Detta gav mersmak och längre fram i veckan tänker jag ta en 5-mila runda om vädret tillåter.
http://www.mapmytracks.com/explore/activity/1465120
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar